Mina nerver....

Ja det är med skräckblandad förtjusning man idag inser att man sett säsongens sista match i Dackehallen. Givetvis tråkigt att denna underbara säsong ska ta slut men samtidigt, mina nerver klara fan bara en match till och den matchen spelas på torsdag. Gårdagens match var precis så tät och spännande som väntat och med en nu mera patenterad avslutning där hjärtat står stilla ett par minuter. Stor eloge till grabbarna som lyckas bärga de viktiga 3 poängen som krävdes och nu blir det en avslutning som sent ska glömmas. För på torsdag kliver de grönvita ut på isen i Haparanda för att ta oss tillbaka dit vi hör hemma, för att visa det vi alla trott på en hel säsong...vi ska hem!
Verkar bli en hel del Taifare som ska åka de 150 milen för att stötta de gröna, mycket starkt och en stor eloge!! Själv kan jag omöjligt komma loss och får nöja mig med gap och skrik på hemmaplan, tragiskt men sant.
Njut alla ni som ska upp, njut hela vägen in i mål...

Tydligen föll det på min lott att se till att ungarna blev klippta idag. Tog med dem ner till stan och klev in på ett drop in ställe, så här i efterhand kan jag känna att det kanske inte var så klokt gjort.. Bägge två ser ut som något hämtat ur en femtiotalsfilm och jag bävar för sambons reaktion när hon kommer hem. Men man får se det från den ljusa sidan, det var nog sista gången jag behövde ta det ansvaret....

Enligt Holgers blogg ska Fredrik Hansson vara klar för nästa säsong, gott!! En underbar resurs som gått från klarhet till klarhet och med sitt slagskott igår blev lite av en matchhjälte.

Villareal-Arsenal ikväll på TV6, äntligen! Hoppas man kan göra bra ifrån sig i Champions Leauge nu när det gått som det gått i ligan. Sjuklistan har dock krympt och läget i laget ser ljust ut, detta grejar dom!

Orden från Anders Gustavsson igår kunde inte misstas: -Vi ska tillbaka, så enkelt är det! Känns skönt att höra den inställningen.

Har åkt på en djävulsk förkylning med rethosta, nästäppa och halsont. Medikament har provats i alla dess former men hjälpt föga, tack dagis...tack som fan.

7 åringen har blivit schlagerfierad å det grövsta. I vecka efter vecka har jag nu fått lyssna på Alcazar, Star Pilots och H.e.a.t. dagarna i ända här hemma. Jag är inte en människa som uppskattar dessa låtar speciellt mycket och när sedan en 7 åring sjunger med på sin bästa svengelska och dessutom i falsett är det inte långt bort att det brister.. Kan dessutom berätta att han kan dra hela resultat listan också, så när man hör en av låtarna på radion i bilen hör man från baksätet: -Denna är bra pappa, den kom 4a!
Vad har jag gjort för fel....

Jag säger det igen, GÖR VAD SOM HELST FÖR ATT BEHÅLLA LOKET!!