Tisdag

Sådärja, då var man tillbaka på jobbet efter långledigheten och det märks att man slöat i tre veckor. Min julmatsstinna kropp har fått en smärre chock av två dagars fysiskt arbete och jag är helt ärligt slut ikväll. Har gått med en motorsåg och fällt massa träd igår och idag, ett ordentligt slit då det blir en jäkla massa ris som också ska forslas bort. Men jag klagar inte, kroppen behöver röra på sig och om nån vecka är nog flåset tillbaka.

Känner att jag blir mer och mer nervös inför morgondagens match. Efter Nybromatchen kändes det ändå rätt lugnt och lite som att detta fixar vi. Nu har man fått två dagar att fundera och det är inte utan att man våndas lite inför Skövdematchen. Vinst och vi är med på riktigt, förlust och det blir sådär jobbigt som man sluppit känna denna säsongen. Nu vet man ju vilka kvaliteter som Taif besitter och att oroa sig redan är egentligen patetiskt. Men man är inte mer än människa och även om nervositeten finns där så säger skallen ändå vinst. Tror nog de grönvita är ordentligt revanschsugna och framför allt sugna på att hitta tillbaka till det vägvinnande spel man haft. Om Loket är lite mindre ringrostig och kan visa vägen som han gjort så många gånger innan, Jacobsson vaknar på rätt sida och vi kan ha den där lilla lilla medstudsen så ska inte detta vara några problem. Kom igen nu Taif!

7 åringen knäckte farfar idag när de skulle spela Wii. Farfar skulle ju ha en egen gubbe på spelet och när det kom till hårfärg och färg på mustaschen frågade sonen med ett flin: "Du ska ha grå färg va? Du är ju gråhårig.."
Farfar tittar på 7 åringen utan att säga ett ljud, tror aldrig han har känt sig så gammal som just då...

Skövde ja, man har både bra och dåliga minne från drabbningarna med detta lag. Sköna vinster 06/07 men även en härlig vinst borta trots missad kvalserie 07/08. Men det minne som svider mest är just säsongen 07/08, vi leder med två minuter kvar efter en fantastisk vändning. Taif låg under med 1-2 ända fram till 53.47 då Einarsson kvitterar och bara dryga minuten senare trycker Henrik Andersson dit 3-2. Eufori på läktaren och man börjar redan räkna in tre poäng, ända fram till det som sagt återstår två minuter av matchen och en viss Jukka-Pekka Holopainen gör ett pojklagsmisstag bakom eget mål där han i stort sett ger bort pucken och Skövde kvitterar. Än idag kan jag bli förbannad när jag tänker på den matchen, låt oss slippa uppleva nåt liknande..