söndag 1 november 2009

Vilken urladdning!

Alltså allvarligt, kan Taif förlora? Frågan är väl minst sagt berättigad efter ännu en sista period där de grönvita fullkomligt exploderade och körde över Pantern som säkert hade en tro om tre poäng när pucken släpptes i början av tredje perioden.
Sju mål av sju målskyttar pekar på en härlig bredd och man märker hur roligt de verkar ha där ute. Detta kommer bära långt, frågan är bara hur långt.
En annan sak som man uppskattar är hur Tisse ryter till i början av matchen när spelet inte stämmer, man korrigerar vad som var dåligt i ett tidigt skede och stoppar blödningen så att säga. Mycket värdefull egenskap och något man saknat hos en del företrädare på hans post. Nu väntar 10 dagars spelledigt och man får tid att läka småskavanker och vila upp sig innan rond två av grundserien drar igång den elfte.

Idag har man fått veta att man lever. Var som sagt på 30 årsfest igår och som vanligt blev det ganska blaskigt där framåt småtimmarna. Den blivande svågern var också där och i ett svagt ögonblick lovade jag bort mig till dagens arbete, inte smart... När sedan en viss herr ordförande i Gröna Brigaden började skicka sms och fråga om jag inte skulle komma ner till stan och ta en öl korsade man "point of no return". Att han sedan var så pass justerad att de var hemdags för lille Jonte när man väl träffade honom hindrade inte underteckand från att dra vidare och ta ett par glas till innan huvudet lades på kudden framåt tvåtiden. Att jag hade lovat svågern hjälp klockan nio var inget jag tänkte på då men man fick ett bryskt uppvaknande då man kisande sneglade på klockradion vid åttasnåret. Huvudet värkte och tungan satt i gommen men skam den som ger sig, jag bad snällt om att bli hämtad och mycket riktigt stod jag där i hålet vid halv tiotiden. Första halvtimmen gick bra men efter hand som tiden gick märkte jag att kroppen började strejka och en timme senare var det lika bra att åka hem, jag tillförde inte ett skit utan var mest i vägen. I med två Ipren och ett glas vatten, hopp om två timmars sömn och en önskan att vara så pass i ordning att man skulle kunna gå på hockeyn. Framåt tvåtiden började det rätta till sig och som vanligt fanns man på läktaren när det drog ihop sig, lite tröttare än vanligt bara..

Gunners är tillbaka på banan med en härlig vinst igår. GOTT!

Ledig imorgon, eftersom vi jobbade i lördags fick vi ta en dag fitt och min kropp kände spontant att det vore bäst att ta den direkt. Så imorgon ska jag sova ut, hjälpa farsan i stugan en stund, färda tvättstugan och leka med mina barn. En riktig familjedag helt enkelt...

Inga kommentarer: