torsdag 22 oktober 2009

3e världskriget

Man tror man känner sina barn. Man vet liksom hur de beter sig och känner igen deras ansiktsuttryck när de allt som ofta drar en vit lögn. Därför blir man smått konfunderad när man står i källaren med hammaren i näven och hör från övervåningen hur det smäller i golvet och ett par illvrål som följer på det. Vi brukar låta dem försöka reda ut sina meningsskillnader själva men ikväll märktes det eller rättare sagt hördes det ganska snabbt att det var allvar. Kommer upp i köket och möts av två storbölande ungar som skyller på varandra, 4 åringen har tydligen ritat i storebrors skolbok och 7 åringen har "tillrättavisat" honom. När man är tre år yngre än sin bror borde man kanske ha lite respekt och passa sig för att gå i närkamp med överheten men den lille antagonisten laddar en riktig frispark och lyckas träffa klockrent i asen på 7 åringen. -Passa dig! vrålar 4 åringen till sin bror som inte vet om han ska skratta eller gråta men finner sig snabbt och ger lillebror en rak höger.. Här någonstans kliver jag själv in, särar de båda och förpassare dem till sina rum. Lugnet lägger sig efter ett tag men man funderar lite på hur det skulle gått om de fått hållas, tror minsann man får ha lite hårdare koll på bröderna framöver.

Kris i KHK om man läser runt lite. Pajkastning till höger och vänster, missnöje med marknadschefer och intriger i Black Bugs. Julen kommer tidigt i år.

Lite sugen på att ta en Tysklandstripp snart igen. All den "roliga" spriten är slut och kvar finns bara ett par slattar Jeltsin. Inget ont om min gode vän Jeltsin men det är gott att kunna variera sig ibland. Skulle sitta alldeles utmärkt med en dagstripp till Bordershopen och liksom fylla på depåerna inför den stundande vintern.
Med mörkret kommer allt fler kvällar framför tvn med Youtube, Spotify och förstås Premier Leauge. Till detta hör ju som sagt en god stänkare, ska genast lägga fram förslaget här hemma.

Den festande lokalpolitikerna har lyckats spela bort sin andel i Göteborgsresan den 27 december. Nu är det ett jäkla liv i det lilla spelbolaget om att han ska betala in pengar han givetvis inte har. Vad gör man med vuxna människor som inte kan ta ansvar för fem öre? Som helt utan skam i kroppen bara viftar bort problemen som att de inte finns? Irritationen växer som sagt och är inte detta löst till avresan kan jag lova er att pojkstackarn kommer få stå kvar på perrongen..

Inga kommentarer: